Så fuktansvärt jävla förbannat..
Var hos kuratorn på morgonen idag, pga att jag vill göra min APU i sthlm och sedan börja 3an. Det gick bra hos henne, hon är så trevlig. Hon hjälpte mig och förklara massa saker som det kommer innebära, och att det var möjligt att göra det. Så hon fick mig jätte glad, hon ringde samtal åt mig för att kolla om det var böjligt att få inackorderingbidrag och tunnelbanekort, eller om jag var tvungen att stå för det själv. Yur som jag hade så skulle jag inte behöva stå för det, iallafall inte när APU var under sin gång. Fick med mig massa papper som skulle fyllas i osv. Gick sedan därifrån med ett leénde på läpparna såklart. Trodde allt skulle bli hur bra som helst :S...

Fortsatte dock vara bra ett tag till ialf, var ju tvungena tt prata med min mentor med, (jätte bra mentor har jag).. Han tyckte det lät som en jätte rolig idé, men tyckte självklart att det var tråkigt att jag inte ville vara kvar på skolan, eller i karlstad.
Men han trodde även på mig, att jag skulle klara det jätte bra, vilket jag med tror. Är det något jag vill, så klart som fan jag ska fixa det. Vi kollade på skolan och även han skrev ut papper åt mig.

Sedan var det bara APU kärringen kvar som det skulle pratas med, och självklart vill inte hon skicka ut mig dom 4 första veckorna för hon vet inte hur jag är som "person". JÄVLA KÄRRING!.. Förstår att alla som har henne som mentor hatar henne, inget skämt.. USCH! Så hon vägrar alltså att skcika ut mig, trots att pappa (hans vän) inprincip fixat ett ställe jag kunde vara på ( söder, katarinahissen).. Hon menar alltså att jag ska vänta till andra eller tredje APU vi ska ha, blir i mitten av sommaren, eller i trean. Aldrig att jag står ut så länge. har kämpat tillräckligt länge för att hålla mig kvar här, men pallar fan inte mer nu. Nu ska jag härifrån.
Ska dom tvinga kvar mig här får jag väl ta saker i egna händer och söka jobb eller hoppa av skolan och börja ny linje med något som jag trivs med. Jävligt stort steg att hoppa av skolan, och viktigt beslut. Gått i halva tvåan nu, men så sjukt trött på det, det är inte ens någonting som jag vill jobba med. Men frågan är om det är värt att hoppa av för att söka något som jag verklgien vill?
Att kämpa för någonting som man inte vill är helt menigslöst, känns det som iallafall...

Ska ringa jenny nu och få hit henne, blir en myskväll. Hoppas på att hon får mig på lite andra tankar iallafall, för än så länge är min fredag förstörd, eller jag om inte mer.
En vit helg med för den delen, det ska bli skönt.

^^lisemaria.